Betongarbeten i Nora – salt och betong
Av allt som slits på en betongyta utomhus är salt det mest aggressiva, och det är dessutom det som tillförs frivilligt varje vinter.
Salt gör två saker. Det ökar antalet fryscykler genom att smälta is som sedan fryser om, vilket sliter på ytan. Och kloriderna vandrar in i betongen och bryter ner det skydd som annars håller armeringen rostfri.
Den andra effekten är den allvarliga. Betong skyddar armering kemiskt, och klorider upphäver det skyddet lokalt. När armeringen börjar rosta växer den i volym och spränger betongen utifrån och in.
Det finns tre motmedel: en betong som är tät nog att kloriderna inte tränger in, ett tillräckligt täckskikt över armeringen, och att inte salta där det går att undvika.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Val av betongkvalitet anpassad till saltexponering
- Tillräckligt täckskikt över armeringen
- Bedömning av var salt faktiskt hamnar
- Avvattning så att saltlösning inte blir stående
- Förslag på alternativ till salt där det finns
- Ytbehandling som minskar inträngning
- Bedömning av befintliga ytor som saltats i många år
Så går det till
Exponeringen
Vi tar reda på var salt hamnar. En garageinfart är utsatt, en uteplats bakom huset är det inte.
Betongen
Där salt förekommer väljs en tätare betong. Det är den enda åtgärden som verkar i hela tjockleken.
Täckskiktet
Avståndet från yta till armering är skyddet. Det bestäms vid armeringen och går inte att ändra.
Vattnet
Saltlösning som blir stående verkar längre. Fall och avrinning är en del av saltskyddet.
Alternativen
Sand ger grepp utan klorider. På många ytor är det ett fullgott byte.
Betongarbeten Nora i hela Danderyd
Täckskiktet är det avgörande skyddet och det bestäms i det ögonblick armeringen läggs. Armeringen ska ligga med ett bestämt avstånd från betongytan, och det avståndet är den sträcka klorider måste vandra innan de når stålet. Ligger armeringen för nära ytan — vilket händer när distanser saknas eller när armeringen trampas ner under gjutningen — är skyddet halverat och skadan kommer decennier tidigare. Det är omöjligt att åtgärda efteråt och osynligt när ytan är färdig. Vi kontrollerar därför alltid distanserna före gjutning på ytor som ska saltas. Det andra är att salta mindre, som är det billigaste motmedlet. Sand ger grepp utan att tillföra klorider och räcker på de flesta villaytor; salt behövs framför allt där en yta måste vara helt isfri. Att byta på de ytor där det går förlänger livslängden märkbart utan att kosta något. Det tredje är avvattningen. Saltlösning som rinner av verkar en kort stund; saltlösning som blir stående i en svacka verkar hela vintern och tränger in betydligt djupare. Ett fungerande fall är därför en del av saltskyddet, inte bara en komfortfråga.