Betongarbeten i Enebyberg – betong och trädrötter
Att gjuta nära ett stort träd är ett möte mellan två saker som båda har lång livslängd och som båda skadar varandra om avståndet är fel.
Trädet skadar betongen genom att rötter växer i tjocklek. En rot under en platta lyfter den, och lyftkraften är tillräcklig för att spräcka en armerad konstruktion. Det tar tio till tjugo år och det är då svårt att åtgärda.
Betongen skadar trädet genom att täcka rotzonen. Rötter behöver luft och vatten, och de sitter grundare än de flesta tror — huvuddelen ligger inom den översta halvmetern och sträcker sig långt utanför kronans yttre kant.
Skadan på trädet syns dessutom långsamt: ett träd vars rotzon täckts kan se friskt ut i flera år och sedan börja tyna, och orsaken kopplas då sällan till gjutningen.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Bedömning av trädens rotzon innan ytan placeras
- Avstånd som skyddar både betongen och trädet
- Rotbeskärning där den är möjlig utan att skada trädet
- Rotspärr där en rot annars kommer växa mot konstruktionen
- Genomsläpplig lösning på den del som ligger i rotzonen
- Fribärande utformning där ytan måste passera nära ett träd
- Besked när ett träd och en gjutning inte går ihop
Så går det till
Rotzonen
Vi bedömer hur långt rötterna sträcker sig. Det är betydligt längre än kronan och grundare än man tror.
Avståndet
Där det går flyttas ytan. Några meter räcker ofta och är den billigaste lösningen.
Rotspärr
Där avstånd inte räcker sätts en spärr som styr rötterna nedåt förbi konstruktionen.
Genomsläppligt
Den del som ligger i rotzonen kan göras genomsläpplig så att luft och vatten når rötterna.
Ärligt besked
Ibland går det inte att göra båda. Då säger vi det innan något gjuts.
Betongarbeten Enebyberg i hela Danderyd
Rotzonens verkliga utbredning är det som förvånar och som orsakar de flesta skadorna. Bilden av ett rotsystem som en spegelbild av kronan nedåt är fel: rötterna på ett stort lövträd sträcker sig ofta betydligt längre ut än kronan gör och den absoluta merparten av dem ligger i den översta halvmetern jord, där syret finns. Det innebär att en platta som gjuts "en bit från trädet" mycket väl kan ligga mitt i rotsystemet. Vi bedömer utbredningen efter trädets storlek och art innan ytan placeras, och flyttar ytan hellre än vi bygger tekniska lösningar. Det andra är rotspärren, som fungerar men bara om den är tillräckligt djup och kontinuerlig. En spärr styr rötterna nedåt och förbi; en spärr med en glugg blir en väg som rötterna hittar och växer igenom, och då har man skapat exakt det man ville undvika på det enda ställe man inte kontrollerar. Det tredje är att skadorna är asymmetriska i tid. Betongen spricker efter femton år; trädet tynar efter fem. Den som gjuter över en rotzon får alltså först ett träd som mår sämre och sedan en platta som spricker, och båda kopplas sällan tillbaka till beslutet. Det är därför det ska fattas medvetet.